MIKAEL LUNDSTRÖM visar vägen i Botkyrka

Mikael Lundström började satsa på karaten i tonåren men karriären blev inte riktigt som han hade drömt om. Istället fann hann lyckan i att utbilda andra aspiranter. För Kampsportnews berättar han om den slingriga vägen mot att bygga upp en av Sveriges största karateklubbar.

I januari 1981 vid sjutton års ålder började Mikael träna karate efter att ha fått nys om kampsporten via en reklamannons.

– Det var kul att träna för sin egen skull, utmanande och det fanns en bra kamratskap. Jag vill minnas att jag började tävla ett år senare.

Han kom aldrig så långt att han blev uttagen i det svenska landslaget men kan idag se tillbaka på karriären och säga att han gjorde sitt allra yttersta.

– Den var sådär. Jag försökte mitt bästa men det var många som var riktigt bra på den tiden. Svårast att komma förbi var Omar Ahmedin, en grym fighter som jag tillslut gick hyfsat jämt emot. Jag vann European Mastergames i kata när det gick i Malmö 2008.

Kampsporten har verkligen satt sitt avtryck på Mikael. Även om tävlingskarriären inte gick som han drömde om har karaten blivit en vital del av hans fortsatta liv.

– Karaten har haft en stor påverkan! Den har varit en plattform att ta stöd ifrån. Att kunna vara ärlig mot mig själv och andra. Den har gett mig ett forum för mitt ledarskap som jag har fått utveckla under åren. Gör fel, gör om och gör rätt.

När möjligheten att ta över en karateklubb uppenbarade sig gjorde Mikael slag i saken. Bryderierna har varit många under årens lopp men med facit i hand är det ett beslut som han absolut inte ångrar att han tog.

– Jag fick ta över Stockholm Shukokai 1984 som låg i Älvsjö. Det gick inte så bra där och jag bestämde mig för att flytta klubben till Tumba där jag bor. 87 öppnades Botkyrka Shukokai Karate. Det var en slingrig resa att få kommunen att förstå att det finns mer än puckar och bollar i sportens värld. Sakta men säkert växte klubben och vi syntes mer och mer. Tillslut så förstod kommunen att vi är bra och gör stor nytta för den som inte vill spela fotboll, handboll eller hockey. När tjänstemännen sa nej så var det bara att gå hem och fundera på en ny strategi och sedan på det igen, säger han och fortsätter:

– Så har det varit under många år och man kommer inte dit man vill om man ger upp. Det har stundtals varit en jobbig resa såklart. Men att få hjälpa någon att bli bra på karate är den stora glädjen och så går jag hem kväll efter kväll. Idag är vi sedan många år en väletablerad och populär förening i Botkyrka med över fyrahundra aktiva och har ett mycket bra samarbete med Botkyrka kommun.

Att jobba som tränare har även gett honom flera chanser att få uppleva hur det är att åka och träna utomlands.

– Jag är sedan länge ansvarig ledare för Kimura Shukokai Karate i Sverige och har i stort jobbat som karatetränare sedan 2000. Det har gjort att jag tränat väldigt mycket utomlands. Först i Finland som vi hade nära band till. Sedan i USA där Soke Kimura levde och vi hade vår Hombu Dojo. Tävlade även utomlands men nådde inte några framgångar. Som ledare har jag gjort ett gediget jobb och vi har många medaljer från både nationella och internationella mästerskap. Internationellt inom Kimura Shukokai Karate.

Mikael utvecklar sina tankar kring vad klubben har för inverkan på närområdet samt vilka värderingar som efterlevs.

– Vill påstå att vi är och har varit en verksamhet som står för ordning och reda på alla plan. Det ger i sin tur ringar på vattnet och med det så är vi med och bidrar till en del av ett bättre samhälle. Vi bygger hela vår verksamhet på trivsel och vänligt bemötande. Att till exempel säga tack om någon håller upp dörren åt dig. Jag är hellre den som ler än den som inte ler tillbaka. Framtiden ser ljus ut men ska behandlas med respekt så att vi inte tappar det fina som vi har byggt upp.

Läs mer om Botkyrka Shukokai Karate

Läs även om Andrey Toroshanko – Karate i krigets öga